Mina tre matriktlinjer

Jag har två problem när det kommer till mat. Det ena är ett ’kan inte’ och det andra ett ’vill inte’. Men för att det ska låta trevligare så kallar jag det riktlinjer istället. Två riktlinjer! Den första är såklart krångligast för det går inte att fuska, det andra är krångligt därför att jag känner mig besvärlig.

Var inte så pjåskig och ”ät det som bjuds”.

Jag kan inte äta vete. Inte ens om allt gluten är borta. Magen blir galen, jag blir kallsvettig och illamående. Det är ingen dokumenterad allergi utan något som jag själv upptäckt. Det verkar som jag kan äta havre, råg och korn har jag inte provat. Jag vet inte varför det uppstått nu, om kroppen klarat av det ett tag men sen tappat skyddet efter att jag slutade äta det. Jag vet bara att jag mår mycket bättre utan och inte kan fuska.

Sen vill jag inte äta kolhydrater, särskilt inte socker, och särskilt inte som mat. Jag äter efterrätter och mörk choklad ibland, men när jag gör själv så är det ingen extra sötning. Glass gillar jag, men bakverk brukar kännas horribelt söta när normala människor glatt äter en bit. Det var när jag plockade bort kolhydraterna som jag började må bättre. Jag visste inte ens att jag inte mått perfekt. Det hela började av nyfikenhet, jag minns citatet som satte igång allt. En fråga om en blivande brud som åkte vattenskidor utan mat på länge: ”Behöver hon inte en banan eller nåt?” fick svaret ”Nej, vi använder fett som bränsle och det tar aldrig slut”. Jag tyckte det lät spännande och plockade bort ris, pasta, bröd och potatis.

Funkade jättebra redan efter ett halvår! 

  • Plattare mage.
  • Lugnare mage.
  • Ingen allergimedicin.
  • Inte hudsalva två gånger per dag.
  • Inte humörsvängningar före trefikat, mitt lunchkoma är borta.
  • Händerna är nästan helt eksemfria.

Sen har jag provat att vara mer eller mindre strikt. Särskilt efter att jag började med antidepressiv medicin. Den gör nämligen att jag sakta går upp i vikt och storlek och superstrikt LCHF håller emot lite. Men det är så himla krångligt att vara så strikt och jag känner inte några övriga jättefördelar.

De enkla delarna är att plocka bort vanligt bröd, potatis, ris och pasta. Det blir stor variation på grönsaker istället, ibland shiratakinudlar eller nåt liknande. Jag dricker aldrig sötade drycker. Vatten och bara vatten, vin till fest. Det är också lätt. Jag äter sällan rotfrukter, aldrig färsk frukt, försöker hålla nere mängden mejeri utom smör och ost och använder smör, olja och majonnäs som tillbehör till det mesta. Det är när jag vill plocka bort all grädde, crème fraiche, frukt och rotfrukter som det blir krångligt. Särskilt efter som jag använder mycket mejerier i våra standardrätter som barnen gillar.

Men förhoppningsvis ska jag slippa medicinen så småningom, så blir det inte lika noga.

Det som är bra med de två riktlinjerna tillsammans är att det inte gör så mycket om det inte finns vetefritt fika till mig, för jag håller mig mätt länge ändå.

Den tredje riktlinjen för min mat är att allt ska vara ekologiskt och helst svenskt. Det har jag råd med så det är ett väldigt lätt val (när det finns i hyllan). Nu läste jag nyss om att endel säger hellre svenskt före ekologiskt, det ska jag titta vidare på. För jag vill välja det bästa för både mig och mina barnbarnsbarn.

Det vore coolt om det blev lättare att välja så även på restaurang, fast det är ju redan lite krångligt att få till de två andra riktlinjerna när jag äter ute. Det är väldigt olika hur säker jag känner mig på att serveringspersonalen har koll. Bästa hittills är Ombergs turisthotell, de kom till och med ihåg mig på frukostbuffén och kom in med fröknäcke. Sämsta jag minns är nog en fiskresturang där jag frågade om vete i förrätten och när huvudrätten kom in var den panerad. Slutresultatet var dock underbart gott.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.