Det är tydligen mycket nu

Handlar inte varje inlägg om utmattningen. Det är väl så just nu. I fredags var jag hemma och vilade. I lördags var jag trött så vi ställde in en tur till stan, låg på soffan och gjorde mest ingenting. I söndags var jag också trött, men hängde med på fotbollsträning på kvällen. Det är så kul att se dem träna. I måndags var det måndag. Frukostfix, packa väskor, hejdå till barnen för veckan och så jobb, det blev bilen dit. När jag lämnade arbetsplatsen trodde jag inte på mitt ”vi ses imorgon”. Jag stod ett tag i hallen här hemma och virrade, men tog mig sen i  kragen och lagade lite rester.

Vi bordet funderade jag på att antingen ta en promenad (för det ska ju vara bra), att gå och lägga mig i sängen, eller att lägga mig på köksgolvet direkt (verkade enklast). Det blev till slut mittenalternativet. Upp för trappan och ryggläge.

Så skönt att ligga där i mörkret bara. En sak kvar på att-göra-listan bara, ringa sexåringen tio över sju, som vi bestämt att göra denna vecka. För att inte längta så fasligt efter varandra. Så jag lät bli att blunda tills dess. Och passade på att borsta tänderna.

Jag somnade strax före åtta, var uppe på toa vid halv två, väcktes av larmet tjugo över sex, funderade lite och så var klockan vips halv åtta. Bussen missad redan, så det blev en lugn morgon med dusch och frukost. Tyvärr ingen promenad, men en biltur till jobbet.

Hela dan kändes som vanligt, jag tog en kort promenad på lunchen, åt god thaigryta, mediterade, var sprallig och åkte på medlemsmöte med F! på kvällen. Visst blev jag trött, men tänk vad mer än 10 timmars sömn ändå kunde göra.

Idag har jag joggat, kokat äppelmos, fikat och kollat tv, och varit på biblioteket. En väldigt bra ledig dag. Bara kvällsmaten kvar liksom.

Och samtalet med sexåringen. Tio över sju. Det viktigaste idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *