Ett försök till reflektion

Idag är jag hemma. Trots att det är fredag. Jag visste nog redan i onsdags kväll att det skulle behövas, men jag piggade på mig och gick i väg igår ändå. Det gick sådär. Jag försöker vara stolt över mig att jag tog beslutet att vara hemma idag. Det går också sådär.

För dagen har jag bestämt:

  • Att inte krångla med barnen om att hinna till bussen. Vi tog bilen.
  • Att gå en promenad. Det var skönt.
  • Att duscha ordentligt varmt och krypa ner i myskläder. Är tacksam över att det är lite kallt så stickad kofta och raggsockar och filt känns ok.
  • Att laga god mat till mig. Dit har jag inte kommit än. Just nu känns det jobbigt. Det blir te och ett fröknäcke med smör och ost nu bara och så lunch lite senare.
  • Att sen vila i soffan och kanske ringa hantverkarna om det känns som jag klarar det.
  • Att skriva ner tankarna om vad som tagit mig hit denna gång. Kan vara pågående ett tag.
  • Att mejla chefen och förklara lite mer än bara ’jag är sjuk idag’ som jag skrev till teamet. Det var lätt.
  • Att inte berätta för barnen att jag skulle vara hemma. Jag vet inte varför. Äldsta blir nog lite besviken för hen inte får ha huset för sig själv efter skolan.
  • Att om jag får för mig att göra nåt så kan jag till exempel flytta på kryddodlingen till ett varmare ställe. Det är lagom svårt.
  • Att be någon fixa tvätten ikväll. Fast jag varit ’ledig hela dan’.

På promenaden kom det mycket funderingar om hur tiden varit. Förra helgen så hade jag tänkt träna men kände att det inte gick, jag sprang i måndags istället. Men tankarna om att jag direkt tappar min önskan om att springa två gånger i veckan dyker upp. Jag behöver bli mer förlåtande mot mig själv. Samtidigt som jag vet att jag behöver kroppsrörelsen och hjärnavslappningen som träningen ger. Det är dubbelt. Jag känner förkylningssymptom, gjorde redan i tisdags, men jag vet inte om det är orsak eller verkan till att jag är extra trött. I min dagskalender har jag noterat trött i lördags och så alla dagar sen i tisdags.

Jag vet att jag redan i tisdags kände problem. Det var så mycket nytt och mycket diskussioner på jobbet. Och det är så attans jobbigt att känna att det är just det som tar energi, för det är också det absolut roligaste, och att hitta på nya saker är en av mina paradgrenar. Jag vill inte dra ner på det! Jag var gråtfärdig när jag svängde in i garaget efter att ha lämnat barnen och funderat på jobbet hela vägen hem. Men ändå nöjd med planen, som sen växte lite under promenaden.

Det känns redan nu att jag kommer behöva rejäla pauser under dagen, både för kropp och knopp.

Jag har läst mycket under veckan, om stress och utmattning. Det skapar tankar och ibland undrar jag om det bara är positivt. Jag är med i en grupp på fb med pepp för Utmattade, det är skönt att inte vara ensam, och jag är rejält lyckligt lottad både ekonomiskt och med familjen runt mig.

  • Diagnostiska kriterier för utmattningssyndrom stämmer rätt bra på mig, fortfarande, men det är såklart stor skillnad mot när jag blev sjukskriven. I positiv riktning.
  • Om utmattningssyndrom på praktisk medicin, det står samma sak i princip, men betydligt mera utförligt.
  • LCHFingenjören om stress. Jag blev alldeles gråtfärdig när jag läste om hennes HRavdelning. Vilken fantastisk resurs att ha bredvid sig. Det sägs att vi har HRkompetens nånstans i Frankrike, men det blir ju lite svårt för dem att se såna smygande signaler, som att folk skrattar mindre eller alldeles ofta tar lunch vid skrivbordet.

Igår eftermiddag kändes det också så tydligt när jag försökte få äldsta att gå på uteträning. Jag orkar inte argumentationen, och blir samtidigt orolig för stillasittande. Fast jag själv är ju ’också trött’ och ställer in min träning. Hen säger bara nej, motargumenten ovan är i mitt eget huvud. Och när hen ber mig sluta, blir jag onödigt ledsen. Som tur var, hade vi denna konversation på sms, så jag hade tid att reflektera emellan, och insåg mina brister.

Jag glömde på tio minuter att jag lovat komma bort till minsta efter att ha lämnat av mitten och pratat med fröken. Det kan ju förstöra hens hela dag. Men nu är alla där vi ska vara för idag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *