dikt nio

Där jag står är det regn
Ett stilla regn
Stilla, men så fullt av rörelse
I min uppåtvända hand faller en droppe
och en till
Oregelbundet landar små sfärer av kyla i min varma handflata
Ett möte, en kollision
Men ytan är opåverkad, i handflatan syns ingenting, det fuktiga går att torka bort
Det är bara känselnerverna som berörs
Där jag står är det regn

Solen är någon annanstans
Just nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *