En barnveckolördag

Alltså, jag är så trött på att vara trött. Ofta har jag känt att det är på väg åt rätt håll, men det är längesen nu. Jag gör mina 60 timmar på två veckor och dimper ner i supertrötthet med jämna mellanrum. Igår sprang jag en kort stund, för att hjälpa huvet slappna av, men idag är det lika tungt som vanligt.

Visst, lite förkylningssymptom i veckan, men inga kvällsaktiviteter eller annat speciellt. Och ändå lyckas jag inte öka energinivåerna.

Jag undrar om ett fixt schema för allt hushållsarbete skulle hjälpa, så det inte behöver lagras i minnet. Men det verkar så tråkigt. ”Tvätt: måndag och lördag, storkok: söndag,…”
Jag har försökt det med träningen, men jag måste vara flexibel också, det dyker ju alltid upp nåt att ta hänsyn till.

Nu klockan elva på lördag fm sitter jag i köket, alla har ätit frukost, en tvättmaskin går, två barn spelar mine craft, ett leker med mormor och dockan, alla barn ska fixa lunchen, inga måsten just för dagen, men mycket som skulle kunna tas tag i.

Jag har ont i huvet, pirrande känsla i läpparna, trötta armar och dåligt med lust.

Kram
Source: oldblogg

Att vara sjuk, som sjuk

En liten irriterande förkylning ger som symptom, som lite halskli, lite snorproduktion, tungt huvud. Ni vet hur det känns. Undrar om det bryter ut nåt? Men ihop med den här utmattningen som jag har liggandes ‘i botten’, så försvinner all energi totalt. Jag vill träna, men vågar på sin höjd ta en lite längre promenad på väg hem från skolbusslämningen. Jag orkade inte ens borsta tänderna igår utan låg i sängen med kläderna på tills alla barn sagt god natt och sen klädde jag av mig i en hög bredvid sängen och somnade ungefär direkt. Vaknade onödigt tidigt, men inte är jag pigg för det. Extra hungrig, jag har ätit både frukost och nyss fika, och annars mest legat ner. När jag satt upp och fikade snurrade huvudet. Jag har både raggsockar och en extra kofta, Fortsätt läsa ”Att vara sjuk, som sjuk”

Maten som projekt

Usch, idag åkte jag hem med en buss tidigare. Trött överallt. Då är det tur att jag hade några timmar över från förra veckan.

Maten iaf!
Jag lagar oftast kvällsmat, för att jag tycker att det ska va så. Men när livet blir som det blir har jag varit tvungen att tänka om lite. Att laga mat varje vardagskväll kan bli alldeles för stressande. Så jag har nu ett tag försökt att förbereda mat på helgen innan barnen kommer. Jag provar också olika matleveranstjänster, just nu Gastrofy för att få lite hjälp med att hitta på menyn. Det positiva där är att jag vet att recepten går att äta för hela famlijen omodifierade (smaken är en annan fråga ). Och jag får LCHF-anpassning automatiskt.
Dessutom har barnen en varsin matdag, nåt vi började med i våras, men sen glömde bort, och nu har kommit på igen. De bestämmer och lagar, med hjälp efter förmåga.

Så inför nästa vecka satsade jag på att laga två av recepten från senaste leveransen, zucchinilasagne och mozzarella-biffar. Fortsätt läsa ”Maten som projekt”

En lördag

Igår var vi på restaurang. God mat och dryck, men lite väl nära till grannarna. Vi kunde liksom ta upp deras samtalsämnen. Men vi hade trevligt, även på väg dit och hem. Hösten är skön nu tycker jag. Imorse kändes livet som vanligt, men efter att ha tagit sovmorgon, packat ihop oss och åkt till huset via affären märktes att orken inte finns till allt. Jag började med att byta om och ge mig ut på en springtur, det var så kallt, jag är riktigt glad för mina lurviga ben som hjälper till med värmen även innan flåset kommit igång. Det blev 5 km på ca 30 minuter, lite intervaller på hemvägen, 20 träd snabbare, 10 träd långsammare. Sen åt vi brakbrunch, bacon, champinjoner, fröknäcke, te, äggröra, avocado, tomatsallad, så himla gott. Roibooste med fröknäcke, ost och smör är liksom som efterrätt för mig. Sen var det soffan som gällde, jag kände mig låg. Inte särskilt sugen på mys ens, och som att gråten låg och lurade. Jag somnade en stund, och vi pratade om att restaurangbesök, eller överhuvudtaget kvällar med alkohol tar hårt på mig. Jag drack ett glas champagne, ett glas rött vin och lite limoncello. Och mycket vatten förstås. Det är nog så. Fortsätt läsa ”En lördag”

Min sjukskrivningsberättelse

Första dagen

Det var en söndag i april 2015 som jag vaknade och allt kändes bedrövligt. Jag ville inte gå upp ur sängen, jag var sur, tvingade i mig frukost och gick och la mig igen. ”Imorgon kommer barnen jag måste handla”, var den dominerande tanken. Jag och M var i hans lägenhet och det enda jag kunde uttrycka var att jag måste hem. Han trodde jag var sur på honom och muttrade ok. När vi så gick till dörren för att åka brast det. Jag skrek-grät ”jag orkar inte” och rusade till sängen, kastade av mig glasögonen och bara grät och hulkade. M kom efter och låg och höll om mig tills jag kunde andas ordentligt. Han säger att jag var helt vit om läpparna och han försökte få i mig yoghurt, men det ville jag inte. För mycket kolhydrater, ha ha. Vi tänkte att vila är bra, så lite slummer i soffan, lunch, och en ihopkämpad inköpslista senare tog vi oss via affären hem till huset.

Första veckan Fortsätt läsa ”Min sjukskrivningsberättelse”