dikt tjugonio
Ta en promenad och prata ut
Vill bara skrika
SLUTA REGNA PÅ MIG
Jag har nog ändå
Det blåser på kinden
Det kyler på fingrarna
Gå tillbaka, ge upp
Vila i misären och gå vidare med livet
dikt trettio
Ligger stilla och andas
Ligger stilla och andas
Läkning och känslor blandas
Ett virrvarr
Vad är känslor
Var är jag
Solen väcker till en ny dag
Är det värt det?
dikt trettioett
Mörker runt
Mörker i
I mörkret syns hindren skymma fönstret
Gryningen lyfter på skuggorna
Det syns ett ljus, ett hopp
Mörkret är starkt, men inte starkast
Nu gryr det
Hindret för fönstret gick att dra ifrån
Ljuset är efterlängtat, läkande
Hur länge stannar du denna gång?
dikt trettiotvå
Jag åker mot solnedgången
Det är vackert
Det är nåt sorgligt med det. Dagen är redan slut.
Det är skönt. Dagen är äntligen slut.
Jag åker mot avslut, mot nystart, mot vila.
Denna dagen är slut.
dikt trettiotre
Ett leende på vägen är så enkelt
Ett leende lyfter kinderna så de får mera sol
Ett leende lyfter ögonen så de glittrar extra
Ett leende, en hälsning, en handling på morgonpromenaden
Kan ett leende lyfta hjärtats tyngd? Det är inte farligt att prova
dikt trettiofyra
Ögat söker och jag ser
Maskrosor, rönn, kirskål, vitsippor, hassel, nässlor, rävsvans, tall, vassruggar, grästuvor, lönn, groblad, nyponsnår, klöverblad, björk
Jag vill veta namnet på alla
De möter mig förbehållslöst, tar emot mig som jag är utan frågor
dikt trettiofem
En portal av grönt att gå i. Träden välver sig runt vägen med sina nyspräckta blad. Ett ljus silar ner och lovar något om det som finns utanför. Det som inte syns. Framåt kommer vi, en avskild väg genom grönska.
Men inget mera vet jag. Vad finns i ljuset utanför
Jag kanske skulle klättra upp och se mig omkring. Bär trädet den nyfikna, syns framtiden där uppe, kan jag komma dit utan skråmor
Och tänk om jag inte vill klättra ner igen
I framtiden är jag en panter.