Mina tankar om det som ligger närmast hjärtat, eller pannloben.
Jag ser, min hand som pendlar vid min sida
Jag hör, väskans rem knarra
Jag känner, grus under skons sula
Jag går!
Jag ser, solen glittra i min glasögon
Jag hör, fåglarna sjunga
Jag känner, morgonluften mot min kind
Det är vår!
Jag ser, barn gå över gatan
Jag hör, en hund skälla
Jag känner, min halsduk runt nacken
Jag är här!
Nu
Jag har ett gäng självhjälpsböcker liggandes bredvid sängen. Ibland slår jag upp en av dem och läser några tips. Ibland slår de an något. Och ibland, som just nu, har jag dessutom tid, lust och ork att ta till mig ett ordentligt.
Från Lösningar på livspusslet:
153. Föreställ dig det liv du vill ha. Om du bestämde allt här i världen – hur skulle ditt enklare liv då se ut?
Bra tankeövning tänker jag. Både för vardagen och i större sammanhang. Hur skulle det vara om jag fick bestämma?
Jag börjar med livet här hemma, min vardag, mina helger. I solen, med en kanna te och fröknäcke med ost blev det en lista. Den växte sakta, men är nu rätt lång. Jag var på en bra föreläsning igår (med NjutaMera) som var upplagd runt ett dagsschema, och jag tänker försöka mig på att kopiera det. Inte schemat, men idén. Givet en lista med massa önskningar om mitt vardagsliv, vad ger det för ideal dag. Eller det blir nog flera. Det ska bli spännande att se hur långt ifrån verkligheten de är. Och vad är vitsen med varje del i schemat.
Fortsätt läsa ”Tips 153. Om jag fick bestämma, vardagsversionen”
Det blåser mot solen.
Det finns lä i ljuset.
Ro.
Te.
Jag är inte mätt, men det finns tid till det senare.
Ledig.
Ensam.
Jag är feminist!
Jag vill att det ska synas i min vardag. Jag hoppas att det gör det. Att jag inte fastnar i invända mönster och föreställningar, utan reflekterar och agerar medvetet. I mitt arbete i F! är det på nåt sätt enklare, för det är stora frågor, viktiga. Våld i nära relationer, anti-militarism, anti-rasism, sextimmars arbetsdag, miljö och naturmedvetenhet, en likvärdig skola för alla och så vidare.
Men hur märks dessa frågor i min vardag? Hur uppfostrar jag mina barn till feminister, hur visar jag min omgivning vad det innebär, mina kollegor, släktingar och vänner. Jag vill ju visa världen att feminism är det enda vettiga om vi ska få en bättre värld. Då räcker det inte att skriva debattartiklar och hålla styrelsemöten och prata med andra feminister. Jag måste leva som jag lär. Såklart! Det ska ju alla göra.