dikt nio

Där jag står är det regn
Ett stilla regn
Stilla, men så fullt av rörelse
I min uppåtvända hand faller en droppe
och en till
Oregelbundet landar små sfärer av kyla i min varma handflata
Ett möte, en kollision
Men ytan är opåverkad, i handflatan syns ingenting, det fuktiga går att torka bort
Det är bara känselnerverna som berörs
Där jag står är det regn

Solen är någon annanstans
Just nu

dikt sex

När känslorna kommer är det som en våg
Högt upp och djupt ner
Ibland går vågen genom ett smalt rör
Det finns ingen höjd, och inget djup
Ibland går den i en fors
Den studsar mot en oväntad sten
Den stannar mot en gren som ramlat
Vågen har inget slut, men den är olika
Den går inte att fånga

Det är konstigt med känslor
Det känns
Att jag lever