Övning ger färdighet sägs det

Jag är inte bra på att vila. Trots att det är nödvändigt för att jag ska klara av vardagen. Den tiden jag får med extra energi fyller jag ganska snabbt med projekt; renovering, utflykter, trädgård, Fi, träning, festplanering och vad jag nu kommer på ’borde’ göras. Det går bra att påpeka. Jag behöver höra det gång på gång.

Idag efter min lediga dag, är jag inte piggare än när jag vaknade. Men jag har tagit stora kliv mot ett nytt kök. En vilsam sak: jag gick en extra runda i den sköna höstluften efter barnlämningen. Det är oerhört vackert ute nu. Jag hade behövt mer tid av ’ingenting’. Istället blev det räkningar, besök i förskoleklass, besök av tre hantverkare och golvshopping.

Och min huvudvärk har varit mycket bättre på sistone. Självklart finns det plus i tillvaron. Jag och sonen läste klart Bilbo idag. Äntligen! Igår tog jag min andra sånglektion, även det väldigt bra.

Men vilan. Glöm inte bort den. Tid utan måsten. Varje dag. Nu har jag snart tjugo minuter av sån tid innan jag borde släcka. Det blir ryggläge, blunda och andas, utan mål att somna. För att sen göra just det. Imorgon är det ju fullt ös på jobbet igen.

Måste jag verkligen träna?

 

Tydligen krävs det träning för att hålla mig i form. I form så jag inte blir mer utmattad menar jag då. Att orka med vardagen och vara vid gott humör.

Jag satte i början av hösten upp ett mål att jag ville träna 10 min varje dag, för att inte kunna välja bort det (till förmån för disk och sånt till exempel). Men det blev för svårt. Det jag har hållt i är löpning, två gånger i veckan. Ibland lunka, ibland rush, ibland pressa mig. Min läkare blev förvånad och glad över detta, väldigt bra att klara av det tydligen. Jag hoppas kunna få till nån styrka också så småningom, men just nu är det övermäktigt.

screenshot_20161019-093505Idag på min lediga dag joggade jag. Tänkte väl att det skulle bli 3-4 km som vanligt, men att jag skulle ta det ordentligt lugnt eftersom jag gav blod igår. Det kändes bra och jag satsade. Blev till slut 8 km, men oj så slut efteråt. Jag tror inte riktigt på första kilometerns medeltid, dåligt hushållande av resurser isf, men resten är rimliga. Datat är från runkeeper.

 

Fortsätt läsa ”Måste jag verkligen träna?”

Måndagsresan

Idag pratade vi om hur måndagar känns när vi gick till bussen. Minsta vill inte till skolan dessa dagar, trots att hon gillar den andra dagar. Det är svårt att släppa taget om ledigheten vi haft tillsammans och säga hejdå för en hel vecka. Det känns ändå som ett bra betyg på våran gemensamma tid. Jag håller med dem om att helgen varit bra. Mycket tankande av varandras sällskap. Igårkväll hann vi både bus i min säng före maten och massa läsning och kramar efter den.

Vägen till bussen gillar jag också, även om barnen alltid knorrar och vill åka bil. Det blir en annan typ av prat i promenaden. Och dessutom passar det perfekt med min pendlarbuss.

Jag gillar bussåkandet, och använder det till vila på olika sätt. En extra promenad från hållplatsen innan jobbet, telefonsamtal och chat med familjen, bara blunda, läsa bok, spamusik i öronen, planera renovering. Finns mycket jag gjort på min halvtimmes tur. Och bilen står så bra där i garaget. Även där är jag lyckligt lottad Fortsätt läsa ”Måndagsresan”

En barnveckolördag

Alltså, jag är så trött på att vara trött. Ofta har jag känt att det är på väg åt rätt håll, men det är längesen nu. Jag gör mina 60 timmar på två veckor och dimper ner i supertrötthet med jämna mellanrum. Igår sprang jag en kort stund, för att hjälpa huvet slappna av, men idag är det lika tungt som vanligt.

Visst, lite förkylningssymptom i veckan, men inga kvällsaktiviteter eller annat speciellt. Och ändå lyckas jag inte öka energinivåerna.

Jag undrar om ett fixt schema för allt hushållsarbete skulle hjälpa, så det inte behöver lagras i minnet. Men det verkar så tråkigt. ”Tvätt: måndag och lördag, storkok: söndag,…”
Jag har försökt det med träningen, men jag måste vara flexibel också, det dyker ju alltid upp nåt att ta hänsyn till.

Nu klockan elva på lördag fm sitter jag i köket, alla har ätit frukost, en tvättmaskin går, två barn spelar mine craft, ett leker med mormor och dockan, alla barn ska fixa lunchen, inga måsten just för dagen, men mycket som skulle kunna tas tag i.

Jag har ont i huvet, pirrande känsla i läpparna, trötta armar och dåligt med lust.

Kram
Source: oldblogg

Maten som projekt

Usch, idag åkte jag hem med en buss tidigare. Trött överallt. Då är det tur att jag hade några timmar över från förra veckan.

Maten iaf!
Jag lagar oftast kvällsmat, för att jag tycker att det ska va så. Men när livet blir som det blir har jag varit tvungen att tänka om lite. Att laga mat varje vardagskväll kan bli alldeles för stressande. Så jag har nu ett tag försökt att förbereda mat på helgen innan barnen kommer. Jag provar också olika matleveranstjänster, just nu Gastrofy för att få lite hjälp med att hitta på menyn. Det positiva där är att jag vet att recepten går att äta för hela famlijen omodifierade (smaken är en annan fråga ). Och jag får LCHF-anpassning automatiskt.
Dessutom har barnen en varsin matdag, nåt vi började med i våras, men sen glömde bort, och nu har kommit på igen. De bestämmer och lagar, med hjälp efter förmåga.

Så inför nästa vecka satsade jag på att laga två av recepten från senaste leveransen, zucchinilasagne och mozzarella-biffar. Fortsätt läsa ”Maten som projekt”

En lördag

Igår var vi på restaurang. God mat och dryck, men lite väl nära till grannarna. Vi kunde liksom ta upp deras samtalsämnen. Men vi hade trevligt, även på väg dit och hem. Hösten är skön nu tycker jag. Imorse kändes livet som vanligt, men efter att ha tagit sovmorgon, packat ihop oss och åkt till huset via affären märktes att orken inte finns till allt. Jag började med att byta om och ge mig ut på en springtur, det var så kallt, jag är riktigt glad för mina lurviga ben som hjälper till med värmen även innan flåset kommit igång. Det blev 5 km på ca 30 minuter, lite intervaller på hemvägen, 20 träd snabbare, 10 träd långsammare. Sen åt vi brakbrunch, bacon, champinjoner, fröknäcke, te, äggröra, avocado, tomatsallad, så himla gott. Roibooste med fröknäcke, ost och smör är liksom som efterrätt för mig. Sen var det soffan som gällde, jag kände mig låg. Inte särskilt sugen på mys ens, och som att gråten låg och lurade. Jag somnade en stund, och vi pratade om att restaurangbesök, eller överhuvudtaget kvällar med alkohol tar hårt på mig. Jag drack ett glas champagne, ett glas rött vin och lite limoncello. Och mycket vatten förstås. Det är nog så. Fortsätt läsa ”En lördag”