dikt nio

Där jag står är det regn
Ett stilla regn
Stilla, men så fullt av rörelse
I min uppåtvända hand faller en droppe
och en till
Oregelbundet landar små sfärer av kyla i min varma handflata
Ett möte, en kollision
Men ytan är opåverkad, i handflatan syns ingenting, det fuktiga går att torka bort
Det är bara känselnerverna som berörs
Där jag står är det regn

Solen är någon annanstans
Just nu

Jullovet 2016 börjar lite surt

Idag började mitt jullov. Jag har längtat några dagar.

Jag åkte hem halv tre och hämtade minsta på skolan. I barnens kalender stod det julgransklädning inklusive design av nya julkulor. Vi fick två mångfärgade och två pokebollar att lägga till samlingen av övrigt pynt. Kvällsmaten var klar sen igår, typ. Vi kokade tolv portioner risgrynsgröt, äldsta fick smoothie istället. Eller ja, alla tog smoothie utom jag, och lite gröt, och två av oss smakade på skinkan med.

Fortsätt läsa ”Jullovet 2016 börjar lite surt”

Att vara snäll

Hintarna dyker upp titt som tätt nu. Först ett inlägg på LCHFingenjören om vissa kommentarer hon får, sen en krönika av Malin Wollin apropå en annan krönika av Birro, och så texten på glöggflaskan om att den ska serveras med pepparkakor.

Vi behöver prata om att vara snäll helt enkelt.

När jag kämpade i ett kaos av skilsmässa, bråk och flytt sa min mamma ofta: ”Vi måste tro att alla gör så gott de kan i den stunden de är.” Det är så klokt så det finns inte, men väldigt svårt att komma ihåg när folk är puckade (enligt min synvinkel då). Hon påminner om det ibland, och jag kan numera själv påpeka det för mig själv eller andra.

Fortsätt läsa ”Att vara snäll”