I det lilla bor det stora
I det enkla ryms det djupa
En solstråle
En snödroppe
En kopp te
En vänlig hand
Titta noga så du inte missar underverken
Till faster och farbror i Götet
Mina tankar om det som ligger närmast hjärtat, eller pannloben.
I det lilla bor det stora
I det enkla ryms det djupa
En solstråle
En snödroppe
En kopp te
En vänlig hand
Titta noga så du inte missar underverken
Till faster och farbror i Götet
Min kropp är stilla
Som en sten
Mina tankar fladdrar, de yr och skuttar, som en fjäril i lavendelrabatten eller ett barn som just fått nya vårskor. De är på jakt efter något att stanna vid.
Utanför rusar stormen, den sliter i fönsterspringan som för att ta sig in. Den piskar med magnolians grenar, den knuffar på solstolen. Den jagar vidare efter en gul plasthink med trasigt handtag.
Min kropp är stilla
Som en sten
Det blåser mot solen.
Det finns lä i ljuset.
Ro.
Te.
Jag är inte mätt, men det finns tid till det senare.
Ledig.
Ensam.
Fortfarande dröjer sig lyckokänslorna kvar efter att ha klarat av en underbar fest. Det finns mycket att säga om den och när nu en förkylning håller nere energinivåerna just nu så börjar jag med maten. Det är rättframt och så viktigt.
Första delen innehöll bullens korv, pepparkakor med pynt och godis från smällkarameller. Det var inte så många vuxna som åt sig mätta där.
Andra delen av festen löste vi det och bjöd på fem sorters äppelkakor, en för varje träd i min trädgård. Saffransäppelmuffins på mammas vis, bananäppelkaka från ekofilosophie.com, äppelrulltårta också från ekofilosophie.com, vegansk smulpaj från nillaskitchen.com och till sist lyxäppelpaj från mathem.se: Fortsätt läsa ”Maten på kalaset”
Jag blir liksom helt tokigt glad av att gå ut i snöfall. Det började vid tre och lite senare får jag meddelande om att uteträningen är inställd. Va? Kollar ut. Oj! Kanske svårt med fotboll på konstgräs i det där…
När jag går till bilen vid fem faller flingor som säkert var fem centimeter, och jag bara ler ut tittar upp i himlen. Massa flingor på väg mot mig från det stora mörkret. Jag gick nästan in i en stolpe.
Fortsätt läsa ”Lite lycka i flingform”
Igår var vi på restaurang. God mat och dryck, men lite väl nära till grannarna. Vi kunde liksom ta upp deras samtalsämnen. Men vi hade trevligt, även på väg dit och hem. Hösten är skön nu tycker jag. Imorse kändes livet som vanligt, men efter att ha tagit sovmorgon, packat ihop oss och åkt till huset via affären märktes att orken inte finns till allt. Jag började med att byta om och ge mig ut på en springtur, det var så kallt, jag är riktigt glad för mina lurviga ben som hjälper till med värmen även innan flåset kommit igång. Det blev 5 km på ca 30 minuter, lite intervaller på hemvägen, 20 träd snabbare, 10 träd långsammare. Sen åt vi brakbrunch, bacon, champinjoner, fröknäcke, te, äggröra, avocado, tomatsallad, så himla gott. Roibooste med fröknäcke, ost och smör är liksom som efterrätt för mig. Sen var det soffan som gällde, jag kände mig låg. Inte särskilt sugen på mys ens, och som att gråten låg och lurade. Jag somnade en stund, och vi pratade om att restaurangbesök, eller överhuvudtaget kvällar med alkohol tar hårt på mig. Jag drack ett glas champagne, ett glas rött vin och lite limoncello. Och mycket vatten förstås. Det är nog så. Fortsätt läsa ”En lördag”