När vab kommer lägligt …

Det går så bra. Jag mår så bra. Schemat har varit fullt med roliga saker, lite jobbigt att aldrig vara hemma nån kväll, men det blir en annan gång. Jag har sagt tack och hej till läkare och arbetsterapeut och jobbat heltid med föräldraledighet i några veckor. Så himla väl fungerande, har jag tänkt.

Och så kom det en helg, med logistikproblem, en superkul fest, och en missad möjlighet. Tvätt och matbeställning klarades med nöd och näppe, jag hamnade i sängen vid sextiden, med tankarna på en söndag för två och ett halvt år sen. Tårar och några otrevliga ord som ville sägas. Det blir självklart vila på måndagen. Nåt har jag väl lärt mig… Fortsätt läsa ”När vab kommer lägligt …”

Föreningslivet och #metoo

Egentligen är jag inte förvånad över hur sociala medier svämmar över av #metoo jag vet ju hur vanligt det är. Det får mig att fundera över min egen historia, och jag har ingen berättelse som jag lagt på minnet som platsar under taggen. Men tankarna vandrar vidare.

Jag har varit deltagare och ledare i föreningslivet från det jag var 9 till typ 23. Jag har gått otaliga scoutledarutbildningar, varit scout och ledare i flera olika grupper, sjungit i flera körer, varit på massor med läger och suttit i två styrelser med ansvar för ungdomsarbete. Inte nån gång kan jag minnas att vi pratade om kroppslig integritet, eller om nån handlingsplan vid trakasserier eller övergrepp. Och då är ju inte kyrkan särskilt förskonad från sexuella övergrepp genom historien även om inte just ‘min’ frikyrka varit i blåsvädret, så verkar det väldigt förmätet att tro att problemet inte skulle funnits. Har jag nånsin sopat nåt som liknar ‘pojkar är ju pojkar’ under mattan så är det bedrövligt. Fortsätt läsa ”Föreningslivet och #metoo”