Tid för återhämtning

Den vanligaste vägen på min promenad går över en myrstig. Där är full aktivitet och i morse funderade jag på om myror behöver återhämtning. Om inte, så vad är det som gör att levande varelser behöver återhämtning? Rovdjur vilar ju ofta, jag tänker mig att småfåglar nästan aldrig gör det. Det går lätt att hitta bilder på chimpanser som vilar när jag letar. Min bild är att djur som inte är människor alltid gör de de behöver i sin naturliga miljö, så vad är det som gör att vi människor är så dåliga på det? Vi blir sjuka både kroppsligt och mentalt i allt större utsträckning. Idag firas tydligen Den stressfria dagen och på radion hör jag ett reportage om att god sömn numera är en statussymbol. Ganska tydliga tecken på att något är sjukt, när vi behöver bli påminda om att människan måste sova och ibland ta pauser.

Vad är återhämtning? Jag har alltid tänkt att jag behöver min egna tid, för att göra mina egna saker. Till exempel sjunga, träna, läsa bok och sånt. Men så smått börjar det sjunka in att det faktiskt inte är återhämtning, det är fritid. Vi människor behöver balans mellan våra tre cirklar, en del har sett dem, cirklarna, kanske hos en terapeut efter att ha insjuknat, eller så är ni lyckliga och fattat innan det gått i diket. Oavsett så är det så här:

Vi behöver balans mellan arbete och fritid – och tid för återhämtning.

Fortsätt läsa ”Tid för återhämtning”

Ingenjörens kulturtankar

Jag skriver dikter. Det är väldigt skönt. Konstigt ord kanske, men jag mår bra av det. Oftast kommer de bara till mig, från olika inspirationer i livet. De är olika, jag har ingen speciell stil, tror jag. Utom att jag hoppar över skiljetecknen.

Jag funderar på denna lilla bit kultur som jag producerar. Är den nyttig? Ja, för min egen skull uppenbarligen, men jag har ändå inte lagt in det på listan av saker som går att välja på när jag planerar ‘min tid’. Där finns promenader, läsa böcker, spela piano, vila, meditera och sjunga. Varför inte skriva dikter undrar jag? Varför hamnar det på vanliga att-göra-listan? Eller det gör de iofs inte, ‘de bare blir’, oavsett om jag tänkt skriva nån eller inte. Tänker jag att det ska bli nånting? Nånting mer än bara eget välmående, som de andra sakerna på listan bara är.

Fortsätt läsa ”Ingenjörens kulturtankar”

Att vara människa som jag lär

Det är inte lätt att vara människa. Särskilt inte kvinna och feminist verkar det som. Jag är lyckligt lottad för jag märker det inte personligen, men desto mer tydligt i media. Det går nästan inte att göra rätt helt enkelt. Jag tänker på två mediala händelser och deras kommentarer främst, nämligen att Schyman kommenterade ett bröstskämt på internationella kvinnodagen och Kawesa har använt RUT-avdrag. Jag blir bara trött av alla kommentarer på dessa två händelser, men så lite irriterad och arg också. Det är bra, kreativt!

Jag är feminist och reagerar på sexistiska skämt varje dag, även internationella kvinnodagen, och kan trots det fokusera på den politik jag vill. Till exempel att motverka allt förtryck, i mitt hem, i Linköping, i Sverige, i media, i världen så gott jag kan. Det finns ingen motsättning i att inte gilla dåliga skämt och jobba för en bättre värld. De flesta människor har flera sidor och ganska hög kapacitet. Det är helt självklart så varför ska det bli en stor grej. Nu jobbar vi vidare mot en bättre värld, skiter i att dra sexistiska och rasistiska skämt, och fortsätter utbilda män, och kvinnor, om hur de undviker att förtrycka.

Fortsätt läsa ”Att vara människa som jag lär”

Hur kan vi bli friskare

Underligt hur det är ibland. När en är fokuserad på något speciellt dyker det upp flera saker inom samma tema. Just nu är det mycket om mitt mående, som jag funderar på. Och min kapacitet inom olika områden. Dessutom har jag fått avslag på min överklagan från försäkringskassan, så även hela systemet funderar jag en hel del på. Som på beställning dyker då två väldigt bra texter upp från olika håll.

Ge hjärnan medveten hjälp att bryta onda cirklar diskuterar utifrån en avhandling om kvinnors psykiska ohälsa vilka metoder vi kan ta till för att sakta träna upp de funktioner som försvunnit vid insjuknandet. Jag känner igen mycket om hur funktioner i pannloben tagit stryk och sakta behöver övas upp igen. Jag har fortfarande problem med mycket och snabb ny information. Planering måste jag vara noga med, sitta ner och ta mig tid. Kolla busstider och skriva ner logistiken till exempel.

Fortsätt läsa ”Hur kan vi bli friskare”

Individuell föräldraförsäkring

Jag är förundrad över att diskussionen om en försäkring från samhället på allvar förs med individens upplevelser som enda argumentation. Nu senast var det krönikan Vi skulle aldrig dela lika på föräldraförsäkringen i Expressen som fångade min uppmärksamhet. Den behandlar ett speciellt fall. Nämligen skribentens personliga erfarenheter av just sin familj. Det är självklart inget underligt perspektiv. Men om vi lyfter blicken från de enskilda fallen först, och tittar på det samhälle vi lever, och även funderar på hur vi vill ha det.

Det samhälle som jag ser som feminist, och givet bland annat SCBs statistik, ser kvinnan som den främsta föräldern och mannen som en bonus. Vi har kommit långt, men fortfarande ser det övervägande ut så här. Kvinnorna vabbar mest, tar ut mest föräldradagar och är de som oftast går ner i tid under småbarnsåren. Kvinnorna sköter finkläderna, flätorna, nya stövlar och kalasinbjudningar. Mammor ses fortfarande som högre risk att anställa eftersom de har högre frånvaro, kvinnor i stort eftersom de kanske kommer att skaffa barn. Detta gäller inte i samma utsträckning för pappor, och inte alls för barnlösa män. Det är fortfarande uppdelat i flick- och pojkleksaker fast vi tänker att vuxna kan ‘leka’ med samma oavsett kön. Fortsätt läsa ”Individuell föräldraförsäkring”