Ingenjörens kulturtankar

Jag skriver dikter. Det är väldigt skönt. Konstigt ord kanske, men jag mår bra av det. Oftast kommer de bara till mig, från olika inspirationer i livet. De är olika, jag har ingen speciell stil, tror jag. Utom att jag hoppar över skiljetecknen.

Jag funderar på denna lilla bit kultur som jag producerar. Är den nyttig? Ja, för min egen skull uppenbarligen, men jag har ändå inte lagt in det på listan av saker som går att välja på när jag planerar ’min tid’. Där finns promenader, läsa böcker, spela piano, vila, meditera och sjunga. Varför inte skriva dikter undrar jag? Varför hamnar det på vanliga att-göra-listan? Eller det gör de iofs inte, ’de bare blir’, oavsett om jag tänkt skriva nån eller inte. Tänker jag att det ska bli nånting? Nånting mer än bara eget välmående, som de andra sakerna på listan bara är.

Fortsätt läsa ”Ingenjörens kulturtankar”

dikt nio

Där jag står är det regn
Ett stilla regn
Stilla, men så fullt av rörelse
I min uppåtvända hand faller en droppe
och en till
Oregelbundet landar små sfärer av kyla i min varma handflata
Ett möte, en kollision
Men ytan är opåverkad, i handflatan syns ingenting, det fuktiga går att torka bort
Det är bara känselnerverna som berörs
Där jag står är det regn

Solen är någon annanstans
Just nu