När vab kommer lägligt …

Det går så bra. Jag mår så bra. Schemat har varit fullt med roliga skaer, lite jobbigt att aldrig vara hemma nån kväll, men det blir en annan gång. Jag har sagt tack och hej till läkare och arbetsterapeut och jobbat heltid med föräldraledighet i några veckor. Så himla väl fungerande, har jag tänkt.

Och så kom det en helg, med logistikproblem, en superkul fest, och en missad möjlighet. Tvätt och matbeställning klarades med nöd och näppe, jag hamnade i sängen vid sextiden, med tankarna på en söndag för två och ett halvt år sen. Tårar och några otrevliga ord som ville sägas. Det blir självklart vila på måndagen. Nåt har jag väl lärt mig…

Barnen landar i huset och jag blir illamående av att tänka ut och fixa kvällsmat, vi klarar det med till slut. Tisdag är det dags för barnmorgon. Ena är trött och hängig så det blir VAB. Så skönt. Jag inser att jag inte var redo för jobb den dan heller, eller idag onsdag. Natten har spenderats med att fundera på vad jag ska rensa bort från nästa vecka och när jag ska jobba igen. Tungt. Skit.

Så har jag iaf börjat meddela. Plocka bort det som hamnade längst ner på listan. Bestämt mig för att skippa några saker till, men inte kunnat säga det högt riktigt än.

Och nu sitter jag nära sjuka barnet och mår bra av kroppskontakt, men katastroftankar är också nära. Det är bra att minnas att det gått rätt mycket upp och ner förut. Livet är inte statiskt.

Nu ska jag ta mig tillbaka till det som gör att jag får energi. Och ta bort det som tar energi. Ett problem är att bland annat mitt jobb just nu tar energi och nästan allt det som fyller kalendern i övrigt ger energi, tills det blir för mycket och jag, som nu, trillar över kanten.

Flera gånger förut har vab kommit lägligt i mitt liv, för att hinna ikapp med tvätten eller bara kunna andas och ta en eftermiddagsslummer på soffan. Jag gissar att jag inte är ensam om denna upplevelse, och det är nåt som är fel när en ska önska att nån blir sjuk för att kunna vara hemma lite.

Tid för återhämtning

Den vanligaste vägen på min promenad går över en myrstig. Där är full aktivitet och i morse funderade jag på om myror behöver återhämtning. Om inte, så vad är det som gör att levande varelser behöver återhämtning? Rovdjur vilar ju ofta, jag tänker mig att småfåglar nästan aldrig gör det. Det går lätt att hitta bilder på chimpanser som vilar när jag letar. Min bild är att djur som inte är människor alltid gör de de behöver i sin naturliga miljö, så vad är det som gör att vi människor är så dåliga på det? Vi blir sjuka både kroppsligt och mentalt i allt större utsträckning. Idag firas tydligen Den stressfria dagen och på radion hör jag ett reportage om att god sömn numera är en statussymbol. Ganska tydliga tecken på att något är sjukt, när vi behöver bli påminda om att människan måste sova och ibland ta pauser.

Vad är återhämtning? Jag har alltid tänkt att jag behöver min egna tid, för att göra mina egna saker. Till exempel sjunga, träna, läsa bok och sånt. Men så smått börjar det sjunka in att det faktiskt inte är återhämtning, det är fritid. Vi människor behöver balans mellan våra tre cirklar, en del har sett dem, cirklarna, kanske hos en terapeut efter att ha insjuknat, eller så är ni lyckliga och fattat innan det gått i diket. Oavsett så är det så här:

Vi behöver balans mellan arbete och fritid – och tid för återhämtning.

Fortsätt läsa ”Tid för återhämtning”

Hur kan vi bli friskare

Underligt hur det är ibland. När en är fokuserad på något speciellt dyker det upp flera saker inom samma tema. Just nu är det mycket om mitt mående, som jag funderar på. Och min kapacitet inom olika områden. Dessutom har jag fått avslag på min överklagan från försäkringskassan, så även hela systemet funderar jag en hel del på. Som på beställning dyker då två väldigt bra texter upp från olika håll.

Ge hjärnan medveten hjälp att bryta onda cirklar diskuterar utifrån en avhandling om kvinnors psykiska ohälsa vilka metoder vi kan ta till för att sakta träna upp de funktioner som försvunnit vid insjuknandet. Jag känner igen mycket om hur funktioner i pannloben tagit stryk och sakta behöver övas upp igen. Jag har fortfarande problem med mycket och snabb ny information. Planering måste jag vara noga med, sitta ner och ta mig tid. Kolla busstider och skriva ner logistiken till exempel.

Fortsätt läsa ”Hur kan vi bli friskare”

Fyrtio år på jorden!

Idag för fyrtio år sedan föddes jag på sjukhuset i Kristinehamn, och fick för första gången träffa mina föräldrar. Sen dess har jag själv blivit förälder och träffat många andra vuxna och barn som lämnat spår i mig. Flera av dem har valt att fira med mig imorgon, vilket jag är oerhört glad och tacksam för.

I födelsedagspresent önskar jag mig bidrag till Läkare utan gränser och UNHCRs arbete för flickor på flykt:
Ge gärna en slant till Läkare utan gränser via swish till 900 60 32 märkt ‘Bref blir 40’ eller till bg 900-6032.
Pengar till UNHCR ges med fördel via min egen insamling till flickor på flykt.
Eller swisha mig direkt så skickar jag vidare.

Varför dessa ändamål?

Fortsätt läsa ”Fyrtio år på jorden!”

Att fira mina fyrtio år

Jag har ju eventuellt nämnt att jag ska fylla år… Det var längesen jag började fundera över hur jag ville fira min fyrtiårsdag och nu är det alldeles strax dags att få vara med om själva festen.

Det mesta börjar falla på plats, bara lite sena osa som jag väntar på. Och så ska jag beställa mat, och handla allt till dukningen. Och baka äppelgrejer. Och öva på mina sånger och skriva tal. Inte alls mycket eller hur? Sen är det ju fixet på själva lördagen, men då är vi fler som jobbar. Två veckor kvar nu.  Fortsätt läsa ”Att fira mina fyrtio år”

Vård av sjuk mig (VAM) på årets näst sista dag

Jag blev hemma idag. Jag har alla möjliga förkylningssymptom som gör mig helt slut. Trött i huvud, axlar, knä och tå osv. Det kan vara en för tuff julledighet som tar ut sin rätt.

Så nu sitter jag och surfar med mitt nyinstallerade fiberbredband och funderar på bästa väg framåt genom dagen. Jag är extremt nöjd med att igår ha tillverkat mina två första nätverkskablar, och med massiv hjälp fått ihop nätverket. Det blev en sen kväll och lite fix även nu i morse innan M åkte till jobbet. Men nu är jag ensam med min soffa, min router och min dator. Vet ni, när Mitten skulle göra placeringskort för någon månad sen och hen ville rita våra favoritgrejer på dem, kom vi fram till att min nog var soffan. För middagslur, för att vara med när barnen spelar, för att läsa, för att fika, för att surfa, för att mysa, för att kolla på film.

Fortsätt läsa ”Vård av sjuk mig (VAM) på årets näst sista dag”