Fyrtio år på jorden!

Idag för fyrtio år sedan föddes jag på sjukhuset i Kristinehamn, och fick för första gången träffa mina föräldrar. Sen dess har jag själv blivit förälder och träffat många andra vuxna och barn som lämnat spår i mig. Flera av dem har valt att fira med mig imorgon, vilket jag är oerhört glad och tacksam för.

I födelsedagspresent önskar jag mig bidrag till Läkare utan gränser och UNHCRs arbete för flickor på flykt:
Ge gärna en slant till Läkare utan gränser via swish till 900 60 32 märkt ‘Bref blir 40’ eller till bg 900-6032.
Pengar till UNHCR ges med fördel via min egen insamling till flickor på flykt.
Eller swisha mig direkt så skickar jag vidare.

Varför dessa ändamål?

Fortsätt läsa ”Fyrtio år på jorden!”

Du behöver inte fler projekt nu

Nu var det längesen jag skrev, och jag försöker komma underfund med vad som är jobbigt och peppigt. Jag gillar att skriva om allt som jag gillar, men jag gillar inte känslan av att vilja men inte orka, det är nåt jag behöver jobba med. Kroppen har sagt ifrån några gånger under de senaste dagarna, med magbesvär och huvudvärk, men nu känns det som det är ungefär som vanligt.

Fortsätt läsa ”Du behöver inte fler projekt nu”

Dagens inspiration

Idag har mycket handlat om inspiration, från flera olika källor. Jag undrar hur ofta det är så utan att jag specifikt formulerar det.
Vädret inspirerade till byte av hjul, två vuxna, åtta hjul, lätt snöfall på tvärs och blöta handskar. Vi var klara före halv nio, det är en sak som är positivt med omställning till vintertid, det går att få mycket gjort på morgonen utan att bli jätteförsenad. Nu står pärlan på uppfarten medan hjulen torkar i garaget.

Sen blev jag inspirerad att springa en runda. Jag tänkte ut att det skulle bli en lagom förmiddag efter det med dusch, lite mat och sen möte med kuratorn. Kall motvind var det bitvis, men jag joggade 4km och sen var jag inte hungrig förrän tolv. Konstigt vad motion gör med min hunger. Det är nog ett ämne för ett eget inlägg.

Fortsätt läsa ”Dagens inspiration”

Övning ger färdighet sägs det

Jag är inte bra på att vila. Trots att det är nödvändigt för att jag ska klara av vardagen. Den tiden jag får med extra energi fyller jag ganska snabbt med projekt; renovering, utflykter, trädgård, Fi, träning, festplanering och vad jag nu kommer på ‘borde’ göras. Det går bra att påpeka. Jag behöver höra det gång på gång.

Idag efter min lediga dag, är jag inte piggare än när jag vaknade. Men jag har tagit stora kliv mot ett nytt kök. En vilsam sak: jag gick en extra runda i den sköna höstluften efter barnlämningen. Det är oerhört vackert ute nu. Jag hade behövt mer tid av ‘ingenting’. Istället blev det räkningar, besök i förskoleklass, besök av tre hantverkare och golvshopping.

Och min huvudvärk har varit mycket bättre på sistone. Självklart finns det plus i tillvaron. Jag och sonen läste klart Bilbo idag. Äntligen! Igår tog jag min andra sånglektion, även det väldigt bra.

Men vilan. Glöm inte bort den. Tid utan måsten. Varje dag. Nu har jag snart tjugo minuter av sån tid innan jag borde släcka. Det blir ryggläge, blunda och andas, utan mål att somna. För att sen göra just det. Imorgon är det ju fullt ös på jobbet igen.

En lördag

Igår var vi på restaurang. God mat och dryck, men lite väl nära till grannarna. Vi kunde liksom ta upp deras samtalsämnen. Men vi hade trevligt, även på väg dit och hem. Hösten är skön nu tycker jag. Imorse kändes livet som vanligt, men efter att ha tagit sovmorgon, packat ihop oss och åkt till huset via affären märktes att orken inte finns till allt. Jag började med att byta om och ge mig ut på en springtur, det var så kallt, jag är riktigt glad för mina lurviga ben som hjälper till med värmen även innan flåset kommit igång. Det blev 5 km på ca 30 minuter, lite intervaller på hemvägen, 20 träd snabbare, 10 träd långsammare. Sen åt vi brakbrunch, bacon, champinjoner, fröknäcke, te, äggröra, avocado, tomatsallad, så himla gott. Roibooste med fröknäcke, ost och smör är liksom som efterrätt för mig. Sen var det soffan som gällde, jag kände mig låg. Inte särskilt sugen på mys ens, och som att gråten låg och lurade. Jag somnade en stund, och vi pratade om att restaurangbesök, eller överhuvudtaget kvällar med alkohol tar hårt på mig. Jag drack ett glas champagne, ett glas rött vin och lite limoncello. Och mycket vatten förstås. Det är nog så. Fortsätt läsa ”En lördag”