Att vara människa som jag lär

Det är inte lätt att vara människa. Särskilt inte kvinna och feminist verkar det som. Jag är lyckligt lottad för jag märker det inte personligen, men desto mer tydligt i media. Det går nästan inte att göra rätt helt enkelt. Jag tänker på två mediala händelser och deras kommentarer främst, nämligen att Schyman kommenterade ett bröstskämt på internationella kvinnodagen och Kawesa har använt RUT-avdrag. Jag blir bara trött av alla kommentarer på dessa två händelser, men så lite irriterad och arg också. Det är bra, kreativt!

Jag är feminist och reagerar på sexistiska skämt varje dag, även internationella kvinnodagen, och kan trots det fokusera på den politik jag vill. Till exempel att motverka allt förtryck, i mitt hem, i Linköping, i Sverige, i media, i världen så gott jag kan. Det finns ingen motsättning i att inte gilla dåliga skämt och jobba för en bättre värld. De flesta människor har flera sidor och ganska hög kapacitet. Det är helt självklart så varför ska det bli en stor grej. Nu jobbar vi vidare mot en bättre värld, skiter i att dra sexistiska och rasistiska skämt, och fortsätter utbilda män, och kvinnor, om hur de undviker att förtrycka.

Fortsätt läsa ”Att vara människa som jag lär”

Hur kan vi bli friskare

Underligt hur det är ibland. När en är fokuserad på något speciellt dyker det upp flera saker inom samma tema. Just nu är det mycket om mitt mående, som jag funderar på. Och min kapacitet inom olika områden. Dessutom har jag fått avslag på min överklagan från försäkringskassan, så även hela systemet funderar jag en hel del på. Som på beställning dyker då två väldigt bra texter upp från olika håll.

Ge hjärnan medveten hjälp att bryta onda cirklar diskuterar utifrån en avhandling om kvinnors psykiska ohälsa vilka metoder vi kan ta till för att sakta träna upp de funktioner som försvunnit vid insjuknandet. Jag känner igen mycket om hur funktioner i pannloben tagit stryk och sakta behöver övas upp igen. Jag har fortfarande problem med mycket och snabb ny information. Planering måste jag vara noga med, sitta ner och ta mig tid. Kolla busstider och skriva ner logistiken till exempel.

Fortsätt läsa ”Hur kan vi bli friskare”

Individuell föräldraförsäkring

Jag är förundrad över att diskussionen om en försäkring från samhället på allvar förs med individens upplevelser som enda argumentation. Nu senast var det krönikan Vi skulle aldrig dela lika på föräldraförsäkringen i Expressen som fångade min uppmärksamhet. Den behandlar ett speciellt fall. Nämligen skribentens personliga erfarenheter av just sin familj. Det är självklart inget underligt perspektiv. Men om vi lyfter blicken från de enskilda fallen först, och tittar på det samhälle vi lever, och även funderar på hur vi vill ha det.

Det samhälle som jag ser som feminist, och givet bland annat SCBs statistik, ser kvinnan som den främsta föräldern och mannen som en bonus. Vi har kommit långt, men fortfarande ser det övervägande ut så här. Kvinnorna vabbar mest, tar ut mest föräldradagar och är de som oftast går ner i tid under småbarnsåren. Kvinnorna sköter finkläderna, flätorna, nya stövlar och kalasinbjudningar. Mammor ses fortfarande som högre risk att anställa eftersom de har högre frånvaro, kvinnor i stort eftersom de kanske kommer att skaffa barn. Detta gäller inte i samma utsträckning för pappor, och inte alls för barnlösa män. Det är fortfarande uppdelat i flick- och pojkleksaker fast vi tänker att vuxna kan ‘leka’ med samma oavsett kön. Fortsätt läsa ”Individuell föräldraförsäkring”

Tankar om Gå om intet av Sandra Gustafsson

Gå om intet av Sandra Gustafsson.

Reflektioner med inslag av avslöjanden.

Jag fastnar för Sara. Tobias har jag ingen tilltro till. Ett hemskt brott har begåtts, men det är hennes personliga historia jag fastnar vid. Ett livsöde som jag känner igen på flera sätt. Brodern är en bifigur, jag minns inte ens hans namn utan att läsa på baksidan.

Sandra Gustafsson skriver obarmhärtigt mot läsaren, allt är inte vad det verkar. Våra föreställningar knuffas på i flera steg. Inte ens när jag lägger ifrån mig boken är jag säker. Fortsätt läsa ”Tankar om Gå om intet av Sandra Gustafsson”

Tips 153. Om jag fick bestämma, vardagsversionen

Jag har ett gäng självhjälpsböcker liggandes bredvid sängen. Ibland slår jag upp en av dem och läser några tips. Ibland slår de an något. Och ibland, som just nu, har jag dessutom tid, lust och ork att ta till mig ett ordentligt.

Från Lösningar på livspusslet:

153. Föreställ dig det liv du vill ha. Om du bestämde allt här i världen – hur skulle ditt enklare liv då se ut?

Bra tankeövning tänker jag. Både för vardagen och i större sammanhang. Hur skulle det vara om jag fick bestämma?

Jag börjar med livet här hemma, min vardag, mina helger. I solen, med en kanna te och fröknäcke med ost blev det en lista. Den växte sakta, men är nu rätt lång. Jag var på en bra föreläsning igår (med NjutaMera) som var upplagd runt ett dagsschema, och jag tänker försöka mig på att kopiera det. Inte schemat, men idén. Givet en lista med massa önskningar om mitt vardagsliv, vad ger det för ideal dag. Eller det blir nog flera. Det ska bli spännande att se hur långt ifrån verkligheten de är. Och vad är vitsen med varje del i schemat.

Fortsätt läsa ”Tips 153. Om jag fick bestämma, vardagsversionen”

En helg med mat och fasta

Jag har läst att en inte ska berätta för nån att en fastar. För det blir så många frågor och mycket svårare att genomföra då.  Jag bryter mot den regeln direkt.

I veckan blev jag inspirerad till att prova en 24-timmarsfasta. Jag har tänkt på det förut, men det har känts krångligt och lite läskigt. Nu skulle jag ha en helt egen helg och inte behöva bry mig om nån annan, så jag tänkte det skulle passa att prova. Jag har skippat frukost ett antal gånger förut så det har blivit så kallad 18:6 fasta och det har känts bra. Jag bestämde att middag till middag skulle vara bäst (och det tyckte visst flera när jag började googla lite idag).

För nyfikna kan ni läsa här om en annan erfarenhet och vad Jonas Colting tycker.

Kort sammanfattning av min erfarenhet:

Spännande, inte särskilt svår, upplevelse, jag vill prova igen.

När jag dessutom bestämt att jag skulle baka, och la upp mitt verk i en lchf-facebook-grupp och då fick påpekande om hur mkt kolhydrater en banan innehåller och att det inte var lchf så blev jag lite inspirerad till att räkna min mat under helgen. Det gör jag aldrig, men ska det va så ska det va. I bilderna ser ni hur petig jag var. kostbevakningen.se är det som räknar åt mig. Fortsätt läsa ”En helg med mat och fasta”