Att vara människa som jag lär

Det är inte lätt att vara människa. Särskilt inte kvinna och feminist verkar det som. Jag är lyckligt lottad för jag märker det inte personligen, men desto mer tydligt i media. Det går nästan inte att göra rätt helt enkelt. Jag tänker på två mediala händelser och deras kommentarer främst, nämligen att Schyman kommenterade ett bröstskämt på internationella kvinnodagen och Kawesa har använt RUT-avdrag. Jag blir bara trött av alla kommentarer på dessa två händelser, men så lite irriterad och arg också. Det är bra, kreativt!

Jag är feminist och reagerar på sexistiska skämt varje dag, även internationella kvinnodagen, och kan trots det fokusera på den politik jag vill. Till exempel att motverka allt förtryck, i mitt hem, i Linköping, i Sverige, i media, i världen så gott jag kan. Det finns ingen motsättning i att inte gilla dåliga skämt och jobba för en bättre värld. De flesta människor har flera sidor och ganska hög kapacitet. Det är helt självklart så varför ska det bli en stor grej. Nu jobbar vi vidare mot en bättre värld, skiter i att dra sexistiska och rasistiska skämt, och fortsätter utbilda män, och kvinnor, om hur de undviker att förtrycka.

Jag är människa och lever i ett samhälle. Jag trivs med mitt liv, men tycker också att många saker i samhället borde ändras, lite eller mycket. Men jag lever ändå här och använder det på liknande sätt som alla andra. Några exempel, när jag tog hjälp med en storstädning i fjol så använde jag RUT-avdraget trots att jag tycker att det borde skrotas. När jag tankar bilen betalar jag den bensinskatt nu finns, trots att jag tycker att den borde höjas. När jag köper mitt årskort för kollektivtrafiken betalar jag vad det kostar trots att jag tycker att det borde vara billigare. När jag köper flygbiljett betalar jag inte mer trots att jag tycker att flygskatten ska höjas.

Jag tycker att lärare ska få högre status och högre lön, men jag betalar ändå inte mer i skatt till kommunens barn och ungdomsnämnd. Jag tycker att småföretagare ska ha enklare skatteregler, men jag hjälper ingen av dem att deklarera. Jag tycker att alla ska ha tak över huvudet, men jag har ingen hemlös boende hos mig. Jag tycker att kriminalvård ska fokusera mer på vård än straff, men jag släpper inte ut fångar och ger dem en meningsfull fritid. Jag tycker att vi ska inför sextimmarsarbetsdag med bibehållen lön, men jag jobbar enligt åttatimmarsnormen.

Det är verkligen inte lätt att leva som jag lär. Jag kanske är naiv, men jag trodde det gick att leva i samhället, använda de bibliotek, vägar, sjukvård och barnomsorg, och ändå vilja förändra det. Att påpeka orättvisor i skattefördelningspolitik, men ändå betala den skatt som ålagts mig. Utan att bli påhoppad om att jag borde gömma mig i ett hål, att jag saknar hjärna (har troligtvis IQ på över 130 för att nämna nån siffra), eller åka tillbaka dit jag kom ifrån (inte så vanligt för mig personligen eftersom jag råkade födas i Sverige). Kawesa är annars ganska lik mig, lika lång utbildning, lika gamla och tillhör samma parti. Hon verkar också ungefär lika glad över att hålla i en mikrofon på scen som jag. Aftonbladet

Det som är viktigt för mig är att inte fuska, att arbeta för förändring och göra det jag kan i det lilla. Och jag har nog inte tänkt att i detta ingår att betala skatt på något annat sätt än enligt skattelagstiftningen just nu. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *