Föreningslivet och #metoo

Egentligen är jag inte förvånad över hur sociala medier svämmar över av #metoo jag vet ju hur vanligt det är. Det får mig att fundera över min egen historia, och jag har ingen berättelse som jag lagt på minnet som platsar under taggen. Men tankarna vandrar vidare.

Jag har varit deltagare och ledare i föreningslivet från det jag var 9 till typ 23. Jag har gått otaliga scoutledarutbildningar, varit scout och ledare i flera olika grupper, sjungit i flera körer, varit på massor med läger och suttit i två styrelser med ansvar för ungdomsarbete. Inte nån gång kan jag minnas att vi pratade om kroppslig integritet, eller om nån handlingsplan vid trakasserier eller övergrepp. Och då är ju inte kyrkan särskilt förskonad från sexuella övergrepp genom historien även om inte just ‘min’ frikyrka varit i blåsvädret, så verkar det väldigt förmätet att tro att problemet inte skulle funnits. Har jag nånsin sopat nåt som liknar ‘pojkar är ju pojkar’ under mattan så är det bedrövligt. Fortsätt läsa ”Föreningslivet och #metoo”

Att vara människa som jag lär

Det är inte lätt att vara människa. Särskilt inte kvinna och feminist verkar det som. Jag är lyckligt lottad för jag märker det inte personligen, men desto mer tydligt i media. Det går nästan inte att göra rätt helt enkelt. Jag tänker på två mediala händelser och deras kommentarer främst, nämligen att Schyman kommenterade ett bröstskämt på internationella kvinnodagen och Kawesa har använt RUT-avdrag. Jag blir bara trött av alla kommentarer på dessa två händelser, men så lite irriterad och arg också. Det är bra, kreativt!

Jag är feminist och reagerar på sexistiska skämt varje dag, även internationella kvinnodagen, och kan trots det fokusera på den politik jag vill. Till exempel att motverka allt förtryck, i mitt hem, i Linköping, i Sverige, i media, i världen så gott jag kan. Det finns ingen motsättning i att inte gilla dåliga skämt och jobba för en bättre värld. De flesta människor har flera sidor och ganska hög kapacitet. Det är helt självklart så varför ska det bli en stor grej. Nu jobbar vi vidare mot en bättre värld, skiter i att dra sexistiska och rasistiska skämt, och fortsätter utbilda män, och kvinnor, om hur de undviker att förtrycka.

Fortsätt läsa ”Att vara människa som jag lär”

Individuell föräldraförsäkring

Jag är förundrad över att diskussionen om en försäkring från samhället på allvar förs med individens upplevelser som enda argumentation. Nu senast var det krönikan Vi skulle aldrig dela lika på föräldraförsäkringen i Expressen som fångade min uppmärksamhet. Den behandlar ett speciellt fall. Nämligen skribentens personliga erfarenheter av just sin familj. Det är självklart inget underligt perspektiv. Men om vi lyfter blicken från de enskilda fallen först, och tittar på det samhälle vi lever, och även funderar på hur vi vill ha det.

Det samhälle som jag ser som feminist, och givet bland annat SCBs statistik, ser kvinnan som den främsta föräldern och mannen som en bonus. Vi har kommit långt, men fortfarande ser det övervägande ut så här. Kvinnorna vabbar mest, tar ut mest föräldradagar och är de som oftast går ner i tid under småbarnsåren. Kvinnorna sköter finkläderna, flätorna, nya stövlar och kalasinbjudningar. Mammor ses fortfarande som högre risk att anställa eftersom de har högre frånvaro, kvinnor i stort eftersom de kanske kommer att skaffa barn. Detta gäller inte i samma utsträckning för pappor, och inte alls för barnlösa män. Det är fortfarande uppdelat i flick- och pojkleksaker fast vi tänker att vuxna kan ‘leka’ med samma oavsett kön. Fortsätt läsa ”Individuell föräldraförsäkring”

Fyrtioårspresenter

På inbjudningssidan stod det:

Eventuella monetära gåvor delas lika mellan Läkare utan gränser och UNHCRs stöd till flickor. För egen del önskar jag mig er närvaro mer än nånting annat.

Nu har jag räknat ihop lite och min egna insamling https://min.sverigeforunhcr.se/fundraisers/frida-40-for-flickor-pa-flykt landade på 2900 SEK.
Läkare utan gränser har tagit emot 3159 SEK i mitt namn.
Sen är det möjligen några gåvor som inte räknats med. Det är helt sjukt! Jag är överväldigad, verkligen!

Fortsätt läsa ”Fyrtioårspresenter”

Fyrtio år på jorden!

Idag för fyrtio år sedan föddes jag på sjukhuset i Kristinehamn, och fick för första gången träffa mina föräldrar. Sen dess har jag själv blivit förälder och träffat många andra vuxna och barn som lämnat spår i mig. Flera av dem har valt att fira med mig imorgon, vilket jag är oerhört glad och tacksam för.

I födelsedagspresent önskar jag mig bidrag till Läkare utan gränser och UNHCRs arbete för flickor på flykt:
Ge gärna en slant till Läkare utan gränser via swish till 900 60 32 märkt ‘Bref blir 40’ eller till bg 900-6032.
Pengar till UNHCR ges med fördel via min egen insamling till flickor på flykt.
Eller swisha mig direkt så skickar jag vidare.

Varför dessa ändamål?

Fortsätt läsa ”Fyrtio år på jorden!”

Du behöver inte fler projekt nu

Nu var det längesen jag skrev, och jag försöker komma underfund med vad som är jobbigt och peppigt. Jag gillar att skriva om allt som jag gillar, men jag gillar inte känslan av att vilja men inte orka, det är nåt jag behöver jobba med. Kroppen har sagt ifrån några gånger under de senaste dagarna, med magbesvär och huvudvärk, men nu känns det som det är ungefär som vanligt.

Fortsätt läsa ”Du behöver inte fler projekt nu”