fjärde veckan

dikt tjugotvå

Dunk, dunk, dunk, dunk
Pulsen ökar med varje steg
Blicken på nästa mål
Armarna pendlar kraftfullt
Benen pigga
Hjärnan skarp
Luften in i lungorna är krispig och klar
Jag springer med lätthet, snabbt

Just nu, en dröm

dikt tjugotre

Underbart med klar sol på mitt frusna ansikte
Underbart med kall luft genom min täppta näsa
Underbart med kvittrig fågelsång i mina lomhörda öron
Underbart att vakna, att leva, att vara
Att vänta på bussen, med förkylning och allt

dikt tjugofyra

Jag vandrar genom min värld
En värld som förändrats
Ett gruskorn har rullat
En blomma har slått ut
Ett fönster har öppnats
När jag vandrar i min värld hinner jag höra
Jag hinner se och känna
Jag hinner lukta och tänka
Det är stilfullt och stillsamt att vandra

När jag vandrar genom min värld hinner jag med

Till vännen Linnéa som ofta vandrar

dikt tjugofem

Att hudlöst öppna hela sitt liv för omvärlden
Att inte gömma nånting
Att skamlöst visa upp varje vrå
Som en biologstudent dissekerar en groda
Som en litteraturvetare vänder ut och in på en text
Så skriver jag, ocensurerat och naket
Men är det jag, där bakom orden eller är det maskerat

En maskerad av poetisk önskan
Att göra livet intressant, att spränga gränser och sätta ord på svårigheter
Att hitta samband mellan livet, våren, naturen
Trötthet, glädje, en blomma, ett barn, en kram

Orden rymmer mycket, liksom livet
Ett skådespel, en verklighet, en sanning

En dikt

dikt tjugosex

På rygg med slutna ögon i en slutning

dikt tjugosju

En trädgren mot blå himmel
Den är rak, böjd, tjock, smal och svängd
En sittplats, en boplats, en lekplats
Fylld med färg, 100 nyanser
Brungrå bark i lager, skavt och kantigt
Dovt grön mjuk mossa på ovansidan
Ljusgrå lav hängande i små tofsar
Fast förankrad, stilla i världen
Fast besluten om att bära vårens grönska även detta år

dikt tjugoåtta