En lördag

Igår var vi på restaurang. God mat och dryck, men lite väl nära till grannarna. Vi kunde liksom ta upp deras samtalsämnen. Men vi hade trevligt, även på väg dit och hem. Hösten är skön nu tycker jag. Imorse kändes livet som vanligt, men efter att ha tagit sovmorgon, packat ihop oss och åkt till huset via affären märktes att orken inte finns till allt. Jag började med att byta om och ge mig ut på en springtur, det var så kallt, jag är riktigt glad för mina lurviga ben som hjälper till med värmen även innan flåset kommit igång. Det blev 5 km på ca 30 minuter, lite intervaller på hemvägen, 20 träd snabbare, 10 träd långsammare. Sen åt vi brakbrunch, bacon, champinjoner, fröknäcke, te, äggröra, avocado, tomatsallad, så himla gott. Roibooste med fröknäcke, ost och smör är liksom som efterrätt för mig. Sen var det soffan som gällde, jag kände mig låg. Inte särskilt sugen på mys ens, och som att gråten låg och lurade. Jag somnade en stund, och vi pratade om att restaurangbesök, eller överhuvudtaget kvällar med alkohol tar hårt på mig. Jag drack ett glas champagne, ett glas rött vin och lite limoncello. Och mycket vatten förstås. Det är nog så. Fortsätt läsa ”En lördag”

Min sjukskrivningsberättelse

Första dagen

Det var en söndag i april 2015 som jag vaknade och allt kändes bedrövligt. Jag ville inte gå upp ur sängen, jag var sur, tvingade i mig frukost och gick och la mig igen. ”Imorgon kommer barnen jag måste handla”, var den dominerande tanken. Jag och M var i hans lägenhet och det enda jag kunde uttrycka var att jag måste hem. Han trodde jag var sur på honom och muttrade ok. När vi så gick till dörren för att åka brast det. Jag skrek-grät ”jag orkar inte” och rusade till sängen, kastade av mig glasögonen och bara grät och hulkade. M kom efter och låg och höll om mig tills jag kunde andas ordentligt. Han säger att jag var helt vit om läpparna och han försökte få i mig yoghurt, men det ville jag inte. För mycket kolhydrater, ha ha. Vi tänkte att vila är bra, så lite slummer i soffan, lunch, och en ihopkämpad inköpslista senare tog vi oss via affären hem till huset.

Första veckan Fortsätt läsa ”Min sjukskrivningsberättelse”

Fem kassar äpplen

Jag har alltså fem äppelträd i min trädgård. Det räcker kan vi säga. De har idag ’tvingat’ ut mig i solskenet i flera timmar och gett lite uppåtträning, eller vad det nu kan heta.

I år är planen att ta vara på alla sorter och använda när jag så småningom fyller 40. Då vill jag dessutom ha koll på vilket träd de olika kommer ifrån så vi har döpt dem. Det första trädet, som har slut på frukt nu, är en Transparent Blanche och i frysen heter klyftorna Tr.Blanche. Lätt, fint, bra. De andra träden har jag ingen aning om vilka sorter de är, men de ska ändå märkas upp. Trädet som hållt i hängmattan fick bli Tr. Matta, vilket snabbt förkortades till Tratta. Tr. Blanche blev Tranche såklart. Sen kom i snabb följd: trädet vid örtkullen, Trulle, trädet vid kojan, Troja, samt vinterträdet, Trinter. Men Trinter var för trist så det blev idag omdöpt till Traze, för det står bredvid Graze. Det är som en bok av Lennart Hellsing.

Fortsätt läsa ”Fem kassar äpplen”

Styrelsearbete

 

Vad är det med att sitta i en styrelse som tilltalar mig? Jag har varit med i ett antal vid det här laget. Jag försöker minnas:

  • Ungdomsrådet i Visnums SMU
  • Ungdomsrådet i Linköpings SMU
  • Personalutskottet i Linköpings missionsförsamling
  • MAIs styrelse och sociala utskottet på Linköpings universitet

och så nu F! Linköpings styrelse sedan två år tillbaka. Undrar om jag inte suttit i åtminstone ett elevråd också… Är det nåt med makten? Eller med ansvaret, eller möjligheten att påverka? Eller är jag planeringsfanatiker?

Jag vet inte riktigt, men jag gillar att ha möten faktiskt. Att ses och diskutera och driva saker framåt. Den som sett något av mina skrivbord vet att jag inte har ordning på papper och det kan ju vara lite problematiskt i såna sammanhang, men jag tror jag har lätt att se samband, att driva till beslut och att samla ihop synpunkter. Fast jag vet att jag inte har lätt för att låta andra prata till punkt när det handlar om saker jag tycker om och/eller tycker om. Jag har iallafall aldrig märkt att nån vill kasta ut mig, Fortsätt läsa ”Styrelsearbete”