Mina tankar om det som ligger närmast hjärtat, eller pannloben.
Efter lite diskussion och funderingar om skidtur eller inte, frukost före eller efter, så blev det till slut en solig promenad före brunch och lite proviantering på väg tillbaka.
 
För det är ju erkänt perfekt att handla när en är hungrig. Nu kokas det ägg och steks bacon. Jag har ansvar för att koka vatten och mysa vid ljusen.
Sen ska vi på stan och shoppa lite julgrejer. Och kika in på bokmässan på biblioteket är det tänkt.
Glad tredje december!
Kram
Jag blir liksom helt tokigt glad av att gå ut i snöfall. Det började vid tre och lite senare får jag meddelande om att uteträningen är inställd. Va? Kollar ut. Oj! Kanske svårt med fotboll på konstgräs i det där…
När jag går till bilen vid fem faller flingor som säkert var fem centimeter, och jag bara ler ut tittar upp i himlen. Massa flingor på väg mot mig från det stora mörkret. Jag gick nästan in i en stolpe.
Fortsätt läsa ”Lite lycka i flingform”
Nu var det längesen jag skrev, och jag försöker komma underfund med vad som är jobbigt och peppigt. Jag gillar att skriva om allt som jag gillar, men jag gillar inte känslan av att vilja men inte orka, det är nåt jag behöver jobba med. Kroppen har sagt ifrån några gånger under de senaste dagarna, med magbesvär och huvudvärk, men nu känns det som det är ungefär som vanligt.
Jag såg för längesen framför mig en mysig ledig dag tillsammans allihop. Barnen har haft studiedag idag och jag flyttade min lediga onsdag till idag. Nu ligger jag under en filt med värk överallt men är väldigt nöjd med hur dagen blev. Fortsätt läsa ”Mysigt, jobbigt, ledigt”
Jag tog mig an De förklädda flickorna i Kabul. Den är väldigt intressant, om en helt annan verklighet än vi lever. Söner värderas högre än döttrar, men har också mer ansvar för familjen. Det handlar inte så mycket om frigörelse för det enskilda barnet utan ett praktiskt val för en familj. Det är intressant att försöka förstå den annorlunda synvinkeln. Fortsätt läsa ”Rebelliska flickor”
Mrs Excalibur sammanfattar 7 råd till dig som anhörig till någon med utmattningssyndrom.
Det var en text som var jobbig för mig att läsa, men den förklarar bra hur det kändes i början och även fortfarande ibland.